18228
Pepsinogen
Synonymer
Pepsinogen I \ Pepsinogen A \ Pepsinogen A/Pepsinogen C-kvot \ Pepsinogen C \ Pepsinogen I/Pepsinogen II-kvot \ Pepsinogen II
Provtagningsanvisning
Provmaterial
Serum
Rör el. motsv
Gelrör 5 mL eller 7 mL (drar 6 mL)
Provtagning
Venöst
Fasteprov, minst 10 timmar före provtagning.
I gruppanalysen Pepsinogen ingår Pepsinogen I, Pepsinogen II samt Pepsinogen I/Pepsinogen II-kvot.
Fasteprov, minst 10 timmar före provtagning.
I gruppanalysen Pepsinogen ingår Pepsinogen I, Pepsinogen II samt Pepsinogen I/Pepsinogen II-kvot.
Hantering
Provröret vänds minst 5 ggr (fram och åter) efter provtagning. Centrifugeras vid 2800g i 7 min Max acceleration samt medelinbromsning (motsvara broms 5 på Hettich Rotana).
Remiss
Remiss
Beställningsetikett Remiss 1 Klinisk kemi
Remissord
Pepsinogen
Metod
Metodtyp
CMIA
Ackrediterad
Nej
Förväntad svarstid
Inom 1 vecka efter provets ankomst till laboratoriet.
Ingående analyser
| fS-Pepsinogen I | |
| fS-Pepsinogen II | |
| Pepsinogen I/II-kvot |
Bakgrund
Serumpepsinogener (PG) är biomarkörer för atrofiska förändringar i magslemhinnan och består av två typer: PGI, som huvudsakligen utsöndras av fundusmukosan (fundus och corpus), och PGII, som produceras i hela magsäcken (fundus, corpus och antrum) samt av pyloruskörtlar och proximala duodenalmukosan.
Låga nivåer av pepsinogen I indikerar atrofisk gastrit, medan förhöjda nivåer ses vid ökad syrasekretion, t.ex. vid duodenalulcus. Förhöjda nivåer av pepsinogen II är en indikator på gastrisk inflammation, medan låga nivåer kan förekomma vid mer avancerad atrofi. Vid inflammation ökar både PGI och PGII, med en mer uttalad ökning av PGII. Vid atrofi minskar däremot båda, oftast med en kraftigare minskning av PGI (Huvudceller som producerar PGI och PGII sjunker, medan pyloruskörtlar ökar). Därmed används pepsinogen I/II-kvoten som en indikator för atrofi, där en lägre kvot talar för atrofisk gastrit.
Provet bör tas efter en fasteperiod på 10–12 timmar för att säkerställa korrekta värden. Läkemedel som påverkar mag-tarmkanalens pH eller motilitet, såsom protonpumpshämmare eller vissa antacida, bör pausas cirka 48 timmar före provtagningen, då de kan påverka resultaten.
Låga nivåer av pepsinogen I indikerar atrofisk gastrit, medan förhöjda nivåer ses vid ökad syrasekretion, t.ex. vid duodenalulcus. Förhöjda nivåer av pepsinogen II är en indikator på gastrisk inflammation, medan låga nivåer kan förekomma vid mer avancerad atrofi. Vid inflammation ökar både PGI och PGII, med en mer uttalad ökning av PGII. Vid atrofi minskar däremot båda, oftast med en kraftigare minskning av PGI (Huvudceller som producerar PGI och PGII sjunker, medan pyloruskörtlar ökar). Därmed används pepsinogen I/II-kvoten som en indikator för atrofi, där en lägre kvot talar för atrofisk gastrit.
Provet bör tas efter en fasteperiod på 10–12 timmar för att säkerställa korrekta värden. Läkemedel som påverkar mag-tarmkanalens pH eller motilitet, såsom protonpumpshämmare eller vissa antacida, bör pausas cirka 48 timmar före provtagningen, då de kan påverka resultaten.
Klinisk kemi
Postadress:
Klinisk kemi
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
413 45 Göteborg
För frågor kring analyser eller provsvar, kontakta vår helpdesk, tel 031 – 342 13 25.
Fler olika kontaktuppgifter/leveransadresser finns, se respektive remiss.
Postadress:
Klinisk kemi
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
413 45 Göteborg
För frågor kring analyser eller provsvar, kontakta vår helpdesk, tel 031 – 342 13 25.
Fler olika kontaktuppgifter/leveransadresser finns, se respektive remiss.